7juli
Igår var ingen bra dag, fast ändå bra ett vis.
Jobbade norrut först, sen panikfart hem. Byta om o iväg till S.
Trodde jag kom försent men insåg sen med ett litet hopp att det iaf skulle dröja ett par timmar innan vi var tvungna att säga hej då för alltid till älskade M.
Vi vakade, grät lite,skrattade o drog några fräckisar. Precis som hon skulle velat.
Sen vaknade hon ur morfindimman o pratade klart o en lång stund med oss alla
. Kändes otroligt bra att hinna säga allt man ville säga, att hon betytt så mkt mer än hon någonsin anat. Och att hon fick chansen att säga hej då till oss.
Att hon fick tid till att säga det hon ville säga som antagligen blev de sista klara orden innan hon far vidare,till en förhoppningsvis bättre o friskare värld för henne.
Kändes tungt att åka hem sent igårkväll, men lite lättare om hjärtat ändå på ngt sätt.
Hon har inte ont o har sin nära familj runt om sig o hon fick säga adjö hemma i sitt egna hus. Nu är det bara timmar kvar innan hon inte behöver mer morfin el haldol.
Inga fler sprutor o inga sköterskor som kommer var 3e timme för att fylla på smärtlindringen så att inte smärtorna hinner komma upp till ytan igen.
Det innebär också att hon heller inte kommer att vakna till fler ggr o vara klar i huvudet. Men det är det värt med sådan smärta som t.o.m får blommorna att vissna runt omkring henne.
Man har inte riktigt förstått än. Att det gick så fort.
Chocken kommer väl snart. Ingen bra början det här.
Saknaden kommer att vara enorm.
Jobbade norrut först, sen panikfart hem. Byta om o iväg till S.
Trodde jag kom försent men insåg sen med ett litet hopp att det iaf skulle dröja ett par timmar innan vi var tvungna att säga hej då för alltid till älskade M.
Vi vakade, grät lite,skrattade o drog några fräckisar. Precis som hon skulle velat.
Sen vaknade hon ur morfindimman o pratade klart o en lång stund med oss alla
. Kändes otroligt bra att hinna säga allt man ville säga, att hon betytt så mkt mer än hon någonsin anat. Och att hon fick chansen att säga hej då till oss.
Att hon fick tid till att säga det hon ville säga som antagligen blev de sista klara orden innan hon far vidare,till en förhoppningsvis bättre o friskare värld för henne.
Kändes tungt att åka hem sent igårkväll, men lite lättare om hjärtat ändå på ngt sätt.
Hon har inte ont o har sin nära familj runt om sig o hon fick säga adjö hemma i sitt egna hus. Nu är det bara timmar kvar innan hon inte behöver mer morfin el haldol.
Inga fler sprutor o inga sköterskor som kommer var 3e timme för att fylla på smärtlindringen så att inte smärtorna hinner komma upp till ytan igen.
Det innebär också att hon heller inte kommer att vakna till fler ggr o vara klar i huvudet. Men det är det värt med sådan smärta som t.o.m får blommorna att vissna runt omkring henne.
Man har inte riktigt förstått än. Att det gick så fort.
Chocken kommer väl snart. Ingen bra början det här.
Saknaden kommer att vara enorm.
Kommentarer
Trackback
