SparklingPearls

Varit riktiga slödagar nu igen.  Är fortfarande förkyld men hur sjutton blev jag såhär försoffad?!  Visserligen har jag ju en liten i magen som tar mkt energi ifrån en nu sista tiden men iaf....
Huvudet dunkar på i dag också så blir inga stordåd gjorda nu heller. Trots att listan är väldigt lång.

Men men , vi har ju ändå nästan allt klart & det sista är ju eg finpyntet liksom.
Tror eg ingen bryr sig om tyget till bokhyllan inte är sytt än, eller om de där julstrumporna sys tills nästa jul eller om det där lapptäcket aldrig kommer bli sytt
eller om fåtöljen vi vill ha köps in nästa år
eller om fönstrena inte blir putsade innan jul, eller ens efter.
Vi svälter inte ihjäl heller även om det inte blir några hemmagjorda köttbullar i år i julhelgen.
 Eller om vi struntar i att köpa julklappar till varandra i år.
Eller om pärlburkarna ff står oetiketterade på skrivbordet.
Eller om den där blomgruppen jag skulle plantera inte blir planterad utan endast nertryckt i en kruka.  Eller om vi hoppar över allt julfarande i år & stannar hemma, med undantag för julafton.
Släkten får gärna komma till oss, om de tar med sig mat ;)
Eller om uteslingan i trädet inte kommer upp i år.
 Eller om allt det där julbaket inte blir av iaf. 
Spelar det eg ngn roll?

Man vill så mkt men varken tid eller ork finns just nu. 


Håller mig nedbäddad i soffan med en varm misse på fötterna, en sprakande brasa, en god kopp te, en bra bok (Montanaris senaste; Villebråd) & så lite soft musik på i bakgrunden.

Ett meddelande från  sambon piggade iaf upp dagen rejält - t.o.m så rejält att jag kanske, bara kanske, gör den där lussedegen iaf.
Nästa helg har han bokat in oss på Ronneby Brunn! En helg då vi kan slappa & slöa helt själva, äta god mat & njuta av att alla andra härjar runt i julstressen. Sköna sängar & såklart Hotellfrukosten!

Är otroligt lyckligt lottad som har en man som vet vad jag behöver fast jag inte säger det alltid högt.
Som trots mitt gnäll om hur jädrans otymplig, tung & jobbigt allt är nu ibland & trots att irritationen över att inte alls kunna eller orka göra det jag vill går ut över honom,  trots oduschad & osminkad med igentäppt näsa & skallevärk som heter duga & trots en dreglig kudde på morgonen & ett extra täcke som bara "lånats" under natten, håller mig hårt & viskar ömma ord vare sig det är tidig morgon eller mitt i natten.

Kärlek kallas det.

Love you!